Under Rotary Internationals devis ”Service above self” har klubben under gångna år genomfört många projekt till stöd för utsatta och behövande grupper i samhället. Exempel på detta är Bris, läkarbanken, brottsofferjouren, multihandikappade barn och ungdomar, julfest för äldre personer mm.

Nuvarande saldo i
Vattenprojektet:

21 388 kr

Hittills överfört till
Vattenprojektet:

71 417 kr

Flertalet projekt har varit av lokal karaktär, och vi har hittills inte engagerat oss intern­ationellt annat än indirekt genom årliga bidrag till Rotary International. Efter flera års sökande efter ett lämpligt internationellt biståndsprojekt tror vi oss nu ha funnit ett som känns både utmanande, angeläget och spännande.
Det handlar om OLKOKOLA, ett område i Masajland norr om staden Arusha i norra Tanzania. I Olkokola har ca 24.000 masajer sitt hemvist i byar av olika storlek.

Det finns mycket stora behov av hjälp på många olika områden, men vi har av flera skäl stannat för ett vattenprojekt.

Varför?
Tillgång till färskt vatten är en förutsättning för live i sig – för människor, för djur, för växter. Från Masajbyarna kan man få gå flera kilometer dagligen för att finna ett par liter vatten. Under 2009 har en allvarlig torka förvärrat situationen. På många ställen råder katastrof på grund av vattenbrist, sannolikt beroende på våra klimatförändringar.

Vi har valt människorna i Olkokolas Masajbyar som målgrupp för våra insatser eftersom

  • Vår medlem Erland Hillby har tillsammans med sin fru Elisabeth under flera år bott och verkat i området, där de knutit kontakter som är ovärderliga för att kunna genomföra ett framgångsrikt projekt hela vägen från start till uppföljning.
  • Här verkar Arusha Rotary Club där Erland har personliga och mycket goda kontakter. Både vårt Rotarydistrikt och det distrikt som Arusha Rotary klubb tillhör är antagna som pilotdistrikt Rotarys Foundations nya organisation av bistånd. Detta är en förutsättning för att kunna genomföra projektet under de närmste åren
  • Arusha Rotary klubb är beredd att omgående medverka i ett vattenprojekt inom Olkokolaområdet. På det tekniska området medverkan även Lutherska Kyrkan i Tanzania genom sin byggnadsavdelning
  • Här finns möjlighet att börja i liten skala och succesivt utöka engagemanget om vi vill och kan.

Vi har beviljats ett sk District Simplfied Grant, DSG, på kronor 15 000 för att komma igång med ett pilotprojekt. Vår egen klubb har beslutat tillskjuta minst samma summa. Klubben har bildat en egen fond för ”Rotary Village Project in Masajland, Tanzania”, som ska byggas upp med medel som samlas in från medlemmar, supporters och sponsorer.

Hur och när?
Projektet har startats upp i november 2009 genom samverkan med Arusha Rotary Club i Tanzania och Lutherska Kyrkan i Tanzania. Den lokala klubben har mångårig erfarenhet av att bedriva utvecklingsprojekt, och den Lutherska Kyrkan i Tanzania har genom sin byggnadsavdelning kunskaper och erfarenheter om hur man bygger vattenreservoar­system. En första anläggning i en masajby väntas vara i drift i februari 2010.
I korthet går systemet ut på att på större byggnader med tak av korrugerad plåt, såsom skolor och kyrkor, i byarna sätta upp hängrännor och stuprör. Dessa förbinds med stora behållare eller bassänger, där regnvatten samlas upp under regnperioderna och kan hållas färskt. Systemen är enkla och billiga för att kunna fungera som hjälp till självhjälp och senare kunna kopieras till andra byar av Tanzanierna själva.

Klubben har utsett en projektgrupp som planerar och administrerar projektarbetet och tar initiativ till olika finansieringsmetoder.

Gruppen består av
Erland Hillby < prostenerland@hotmail.com>
Karl-Erik Olsson < Skillnadsgatan37@glocalnet.net>
Göran Olsson <goran_olsson@gotanet.com> och
Sven-Åke Sandström < sandstromsven@telia.com>.
Gruppen tar gärna emot ideér, synpunkter och uppslag.

Rotary och bistånd
Rotaryrörelsen är en garanti för att insamlade medel kommer fram och används till det och dem de är avsedda för. Rotary International och Rotary Foundation  deltagit och gett bidrag i åtskilliga internationella verksamheter och projekt. Bra exempel är Rotarys Polioprojekt i samarbete med Världshälsoorganisationen WHO. Genom Rotarys insamlade mångmiljonbelopp har polio nästan utrotats, och nu görs en sista ansträngning genom det så kallade Polio+-projektet. Genom Läkarbanken gör Rotary stora insatser i tredje världen för att bota och förebygga sjukdomar samt befrämja en god hälsa.
Rotary är en garanti mot korruption och förskingring av biståndsmedel.

Första vattentankarna på plats och i funktion

Den 17 april 2010 kunde de två första vattentankarna invigas. Som på beställning kom också regnperioden igång precis när tankar och hängrännor var klara att ta i drift. Invigningen förrättades av Biskop Thomas Laiser, biskop i det stift inom Lutherska Kyrkan i Tanzania som pastoratet Olkokola tillhör.

Inskription på den ena tanken talar om att Trollhättan-Strömkarlen RK har finansierat installationen.

Biskopen i samspråk med Elisabet Hillby. Dold i bakgrunden Kyrkoherden Daniel Mahawe

Vattenkranen öppnas officiellt.

Biskop Thomas Laiser håller invgningstal i kyrkan i Lenyani

I Olkokola pastorat finns idag 12 församlingar och kyrkobyggnader, spridda över ett stort område i Masajland och flertalet svårtillgängliga med vägar som mest består av två hjulspår. Varje församling samlar sina medlemmar från kringliggande masajbyar inom en radie på 1 – 2 mil Kyrkorna är oftast placerade nära någon av de folkrikaste byarna.

Lenyani är den församling som är bäst tillgänglig från stora vägen mellan Arusha och Nairobi. Det är också en av de större församlingarna med ”folkrika” masajbyar på nära avstånd. Detta är skälen till att denna församling valdes som pilot för vattenprojektet. Givetvis har alla bybor tillgång till vattentankarna – inte bara de som är medlemmar av Lutherska Kyrkan. Lenyani har 380 vuxna invånare, varav 101 änkor. Antalet barn med någon förälder i församlingen är ca 200. Dessutom finns 180 föräldralösa barn som tas om hand av någon släkting i församlingen. Vid kyrkan fanns sedan tidigare en mindre vattentank, men denna kunde ej rengöras inuti och vattnets kvalitet hade försämrats.

Kyrkan i Lenyani med den gamla vattentanken

De nya vattentankarna

De nya vattentankarna, på var sin långsida av byggnaden, rymmer vardera 16 m3. De är gjutna i betong på en stomme av hönsnät och armering och på ett fundament av natursten ingjuten i betong. Från tappkranen går ett rör upp i centrum av tanken med inloppet några decimeter ovanför botten – detta för att sedimenterade föroreningar ej ska komma ut i tappvattnet. På toppen av tankarna finns en manlucka varigenom man kan komma ner i tanken för rengörning.

Tank 1 klar för avtäckning

Tank 2

Plåttaken på byggnaderna är försedda med hängrännor på båda sidor, som med stuprör förbinds med tankarna. En speciell anordning gör att det första regnvattnet leds utanför tankarna och därmed fungerar som rensköljning av tak och hängrännor, innan rent regnvatten leds ner i tankarna. Allt byggmaterial är lokalt producerat i Tanzania.

I tankar av betong kan drickbart regnvatten förvaras i mer än tre månader, utan tillsatser av reningskemikalier. Genom en naturlig avdunstning från tankarnas ytterytor håller sig vattnet också någorlunda svalt, ca 20o C även i dagstemperaturer över 30o C. Uppsamlat vatten i betongtankar är i denna del av Tanzania att föredra som dricksvatten framför grundvatten (där sådant finns tillgängligt). Grundvattnet innehåller nämligen så höga halter av fluorsalter att tänderna, och kanske även andra organ, angrips.

Byggkostnaderna för de två tankarna uppgår till tillsammans ca 3,8 miljoner tanzaniska shilling, motsvarande ca 20 500 SEK. Betongtankar är något dyrare än prefabricerade vattentankar av plast, men plasttankarna har en livslängd av enbart ca 5 år på grund av klimatet. Vattnet i plasttankar värms dessutom upp av solvärmen och har därmed en kortare hållbarhet. Även för kommande tankar planeras därför samma konstruktion. Priset för dessa kan bli något dyrare på grund av lokalise­ringen, längre bort från huvudväg, som medför högre transportkostnader för byggnadsmaterialet.

Konstruktion, tillsyn och administration

Tankarna har konstruerats av arkitekten Tomas Caspary, Arusha. Tomas är sedan många år byggchef för Lutherska Kyrkan i Tanzania och har lång erfarenhet av konstruktion av såväl byggnader som vattentankar. Till sitt hem har Tomas själv tre vattentankar av liknande konstruktion, som är familjens huvudsakliga försörjning med dricks- och hushållsvatten.

Tomas Caspary (2a fr v) tillsammans med fr v Erland Hillby, Göran Olsson och Karl-Erik Olsson, Trollhättan-Strömkarlen RK.

Som son till en tysk missionär har Tomas levt hela sitt liv i Tanzania med undantag för sina studentår i Tyskland. Som sann vän av Afrika och Tanzania har Tomas utfört sitt arbete med vattentankarna, både konstruktionen och övergripande ledning och upphandling av bygget, helt ideellt på sin fritid. Från Rotary är vi varmt tacksamma mot Tomas, som med sitt engagemang starkt bidragit till att hålla priset nere. Tomas är villig att ta sig an också kommande tankbyggen.

För att lokalt administrera vårt projekt har vi i Trollhättan-Strömkarlen RK också ett direkt samarbete med Arusha Rotary Club. Arusha RC förvaltar överförda projektmedel och ombesörjer även betalningen av fakturor för arbete och material. Klubbstyrelsen i Arusha har utsett förre presidenten Dr Godfrey Chamba och förre sekreteraren Mr Walter Maeda till sin projektgrupp och revisorer för projektet. Även nuvarande styrelse med presidenten Mr Meetal Shah och skattmästaren Mr Ajay Aggarwal är aktiva i projektet. Ett skriftligt samarbetsavtal har upprättats mellan Trollhättan-Strömkarlen RK och Arusha RC.

Vattentankarna och dess tilloppssystem, såväl de nu byggda som planerade, måste naturligtvis också ges tillsyn och underhåll för att hållas i drift framöver. Här är samarbetet med Lutherska Kyrkan och Olkokola pastorat av avgörande betydelse. För närvarande finns tolv församlingar inom pastoratet, som leds av Kyrkoherden Daniel Mahawe. Var och en av de tolv församlingarna betjänas av en sk Evangelist samt ett valt kyrkoråd. som förutom sina religiösa uppgifter också förvaltar kyrko­byggnader och annan egendom. Evangelist och kyrkoråd har också viktiga sociala funktioner för masajbyarna i sina församlingar. De har också åtagit sig uppgiften att förvalta, tillse och underhålla regnvattenanläggningarna under ledning av Kyrkoherde Mahawe. Erland, Karl-Erik och Göran har haft möten med samtliga evangelister och kyrkorådsrepresentanter och direkt kunnat diskutera vikten av att anläggningarna sköts. Mer om dessa möten nedan, där en berättelse om studieresan återfinns.

Studieresan

I februari-mars 2010 gjorde Karl-Erik och Göran Olsson från projektkommittén en studieresa till Tanzania, Arusha och Olkokola. Erland Hillby fanns redan på plats tillsammans med hustru Elisabet, och Erland hade också nyttjat tidigare kontakter och erfarenheter från landet och regionen för att noggrant planera resans innehåll. Med på resan var också var också Karl-Eriks och Görans fruar, Inger respektive Ewa. Även två par av vänner till oss rotarianer var med på resan.

Resegruppen (Ewa, Erland och Göran saknas)

Naturligtvis bekostades resan helt och hållet av resenärerna själva!!!

Huvudsyftet med resan var att förbereda, förankra och vidare planera vattenprojektet. Den för projektet viktigaste delen av resan var därför besöken i åtta av de tolv församlingarna i Olkokola pastorat. Men även andra studiebesök ingick, som exempelvis folkhögskolor, ”en secondary school” för masajflickor (den enda i landet!), skolor för funktionshindrade barn och ungdomar, sjukhus och specialarbetsplatser. Man åker heller inte till norra Tanzania utan att åka på safari till en eller flera nationalparker.

Kyrkobesöken

Olkokola pastorat består idag av tolv församlingar (”congregations”), var och en med egen kyrkobyggnad, om dock av betydande skillnader i standard och storlek. Varje kyrka omges av ett antal masajbyar på varierande avstånd. Även kyrkobyggnadernas avstånd till huvudvägen mellan Arusha och Nairobi varierar från ca 10 till över 40 km. Tillfartsvägarnas standard är som regel mycket dålig och under regnperioderna farbara enbart med terrängfordon.

Kyrkobyggnaderna är av varierande storlek och standard, dock alla med plåttak av korrugerad plåt. Även församlingarnas storlek varierar, som framgår av tabellen nedan. Vissa församlingar har också en bättre ekonomisk standard än flertalet.

Församling Vuxna inv Barn Änkor Föräld-ralösa barn Summa
Besökta          
Lenjani 380 214 101 180 875
Ilkuroti 301 316 120 182 919
Engovika 100 150 60 62 372
Olmwingoni 801 940 160 230 2131
Olama 150 70 15 50 285
Mwandeti 250 284 80 133 747
Olmukuna 150 217 - 120 487
Lengijave 401 402 160 282 1245
Lolmotonyi 500 200 30 183 913
Ej besökta          
Lengolong 72 80 16 46 214
Albaek 100 150 26 42 318
Pusslukunya 49 160 16 46 271
Summa 2653 2579 625 1242 7099

Anmärkningsvärt är dels antalet änkor, dels antalet föräldralösa barn i flertalet församlingar. På grund av HIV och AIDS är problemet snarare tilltagande än minskande. Ansvaret för de föräldralösa barnen ligger helt och hållet på släktingar, speciellt på de kvinnliga.

I ingen av byarna finns någon brunn eller annan tillgång till färskvatten. Kvinnor får vandra kilometer för att hämta vatten i en 10–15-liters plasthink.

Kvinnor på väg med vatten

I alla byarna hade evangelisterna berättat om kommande besök från Sverige och kallat till ett kombinerat möte för Gudstjänst och bymöte. Entusiasmen och glädjen hos byborna vid vår ankomst var närmast överväldigande. Som ”känslokalla” nordbor blev vi helt tagna av den vänlighet och gästfrihet som vi mötte. I någon församling hade man t o m tillägnat oss en egen sång.

Vid bymötena fick vi tillfälle att prata om vårt projekt och bakgrunden till att vi föreslog ett vattenprojekt.  Vi nämnde också andra alternativ såsom ”getprojekt”, förskole- och lågstadie­undervisning eller satsningar på hälso- och sjukvård. Men diskussionerna med byledarna – från engelska till swahili till masajspråkdialekter – gav ett entydigt resultat: tillgången till färskvatten sågs som en förutsättning också för att andra satsningar skulle bli verkningsfulla. Även enskilda bybor uttalade klart sin prioritering av tillgång till färskvatten. Vi blev således övertygade om att vi valt rätt inriktning.

Vårt första besök blev kyrkan och församlingen Lenyani på söndagen den 21 februari. Det är den från huvudvägen lättast åtkomliga kyrkan, den som också blev den första där vattentankar byggdes. Kyrkan var mer än fullsatt, och vi fick delta i en masajgudstjänst som var en riktig folkfest fylld av sång och afrikansk dans. Elisabet Hillby fick hålla predikan, även hon med ett gestaltande agerande av nästan afrikansk karaktär. Efter Gudstjänsten bjöds också på tanzaniskt lunch i kyrkan, där koret snabbt hade förvandlats till barservering, (se video på länken xxx!)

Kyrkan i Lenyani fullsatt vid vårt besök

En av två körer i Lenyani

Under och efter måltiden fick vi gott om tid att diskutera församlingsbornas olika behov, och enigheten var fullständig om att ett vattenprojekt för att samla upp och tillvarata regnvatten under regnperioderna hade högst prioritet. Församlingen fortsatte med masajdans utanför kyrkan. Hela söndagen var en var som en stor folkfest.

De två följande dagarna besökte vi ytterligare sju församlingar, spridda över många kvadratmil i väglöst land. Vi möttes överallt av samma varma välkomnande och gästfrihet. Mycket sång och glädje! Många kvinnor i sina vackra, färgsprakande masajkläder, och många barn. I alla försam­lingarna såg man med stor tacksamhet och glädje fram emot att få tillgång till färskvatten året runt. Trots sin fattigdom bjöd man generöst på sin typiska kost av getkött, ägg, potatis och grönsaker. På flera ställen fick vi också gåvor i form av masajslöjd i pärlarbeten och vackra vävnader.

Den fjärde dan besökte vi den församling, Lolmotonyi, som är pastoratets huvudkyrka. Här finns också pastorsexpe­ditionen, den centrala  mötesplatsen för kyrkoherden och alla evangelisterna. Man träffas regel­bundet här en gång per vecka för erfarenhetsutbyte och för både den religiösa och den sociala planeringen. Vid dessa möten kommer också förvaltning och underhåll av vattentankarna att avhandlas. Vi fick här tillfällen att under ett par timmar diskutera med dessa evangelister, som är nära förtrogna med bybornas behov och problem. Vårt möte övertygade oss om att denna skara av tjänare åt byborna kommer att vara goda förvaltare för vattentankarna, väl medvetna om den stora betydelsen för byborna att ha nära tillgång till färskvatten.

Evangelisterna och församlingens kassaförvaltare (ovan) vid vårt möte i Lolmotonyi

Andra besök

Vårt allra första besök var hos Arusha Rotary Club. Denna klubb är ju också vår lokala partner i projektet. Vår presentation av projektet på klubbmötet väckte stort intresse, att döma av antalet frågor och synpunkter. Vi fick också ett starkt stöd för att gå vidare.

Vi besökte också Arusha Mount Meru Rotary Club och Moshi Rotary Club och möttes av liknande intresse. Rotaryklubbarna i Tanzania är mycket aktiva i fråga om projekt till stöd för mer behövande medmänniskor. Så vitt vi förstod har de besökta klubbarna alla flera projekt, ofta med en ekono­misk omslutning på 100 000-tals kronor. Det är heller inte ovanligt att man i städerna och längs huvudvägarna får se skyltar med Rotaryemblem med undertext att ”detta objekt är finansierat av XX Rotary Club”.

Vi besökte också skolor, bl a den enda gymnasieskolan i Tanzania för masajflickor, yrkesskolor för ungdomar med grava funktionshinder, sjukhus och små fabriker. Var vi än kom blev vi mycket väl mottagna, och man berättade mer än gärna om sina verksamheter – inte sällan med en viss stolthet. Vi förstod också att Sverige har ett mycket gott renommé i Tanzania.

Naturligtvis kunde vi inte åka till Östafrika utan att åka på en safaritur. Under två dagar besökte vi både Ngorongoro Crater och Tarangire National Park. Det är mycket starka upplevelser att ha elefanter, zebror och bufflar så nära inpå safarijeepen att man skulle kunna klappa dem. Från lejonen höll man sig dock gärna på något längre avstånd. Schimpanser och babianer fick man i stället ibland försöka hålla på avstånd.

Vy över Ngorongorokratern


Första vattentankar testade

I april 2010 togs således den första reservoaren för regnvatten i drift: två tankar av betong som rymmer vardera 16m3. Båda tankarna byggdes vid kyrkan i Lenyani, den kyrka i Olkokola som ligger mest tillgänglig från en större väg, och som därmed är lämpligast som demonstrationsobjekt och modell för fortsatt utbyggnad. Byggkostnaderna – material, arbete, transporter – uppgick till ca 15 000:- kronor per tank.

Under vårens regnperiod, april – juni, fylldes tankarna med friskt regnvatten, som sedan användes under torrperioden juli, augusti och september. En halv tank sparades som reservvattenresurs, om höstregnen skulle bli försenade. Inga sjukdomar orsakade av brist eller dålig kvalitet på vatten drabbade byborna i år under denna torrperiod och hälsoläget var gott genom de nya vattenresurserna. I början av november kom det första höstregnet som spolade av kyrktaket i Lenyani. Under de följande regnen kunde man åter öppna anslutningen till vattentankarna och nytt friskt vatten började fylla tankarna.

Nya tankbyggen hösten 2010

Tillgång till vatten är också en förutsättning för att kunna gjuta betong och bygga vattentankar. Med höstregnen kom byggena i gång igen, nu två tankar av samma modell som de i Lenyani vid kyrkan i Lolmotonyi. Den ena av dessa invigdes lördagen den 13 november och den andra, dvs den fjärde anläggningen, kommer att invigas lördagen den 29 januari 2011. Som framgår av bilden nedan tv finns också på den nya tanken en skylt som talar om att anläggningen ”donerats av Trollhättan-Strömkarlens Rotaryklubb i Sverige”.

Rotaryskylten på första tanken i Lolmotonyi

De båda tankarna vid Lolmotonyi


De två senare tankarna har blivit något billigare (i svenska valuta!) än de tidigare. Kostnaderna har kunnat täckas av de medel som blev kvar efter bygget i Lenyani plus de ytterligare ca 20 000:- kronor, som översändes i april 2010.

Tank nr 3 ansluten och klar för drift regn när regnet kommer.

Invigning av tank 3.


Kunskapen sprids

Erland Hillby, en av medlemmarna i klubbens projektgrupp, besökte Tanzania och olkokolaområdet på nytt under oktober-november. Vid ett besök hos en katolsk Padre fick Erland rapport om att Katolska Kyrkan i Tanzania har studerat ”vår modell” av regnvattenreservoarer och nu inlett en process för att följa vårt exempel. Anläggningen i Lenyani har också i studiesyfte besökts av representanter från masajbyar i andra delar av norra Tanzania. Vår förhoppning, att ”våra anläggningar” skulle stå som modell för andra entreprenörer och finansiärer av bistånd till vattenförsörjning i Afrika, ser således ut att kunna bli verklighet.

Våra fortsatta planer

Inom projektgruppen vill vi gärna fortsätta att stödja vattenprojekt i olkokolaområdet, där vi har goda och tillförlitliga kontakter med lokala entreprenörer, administratörer och rotarykamrater. I olkokolaområdet finns ytterligare 10 kyrkobyggnader, där samma metod kan användas.

I vilken takt vi kan bygga ut dessa bestäms helt och hållet av hur mycket pengar vi lyckas samla in. I klubben har vi öppnat ett speciellt konto för insamlingen till vattenprojektet. Våra nya kontonummer är:

Plusgiro: 560725-4     Bankgiro: 646-2758

På kontot finns fn ca 17 000:- kronor. Ett minimum för att kunna söka ytterligare stöd från Rotary Foundation är 30 000:-

Vi hälsar således nya som gamla bidragsgivare välkomna att hjälpa oss att hjälpa. Vi garanterar att varje insamlad krona oavkortat kommer våra masajbyar tillgodo. Kontakta gärna någon av oss i projektgruppen (se ovan!) om du har frågor eller synpunkter.