Bilder över mitt hus samt byns sjukhus

Nu börjar min tid i Afrika att närma sig slutet och troligtvis är detta mitt sista inlägg för denna gången. Jag kommer att beskriva en helt vanlig dag på missionssjukhuset för att ge en bild av vilka problem som den zambiska sjukvården brottas med.

Klockan 8 på morgonen går startskottet då man får rapport från nattpersonalen. Det är en diger samling av personer som träffas. Men det är i formen av ”drop-in” eftersom en efter en släntrar in fram till klockan 8.30. När vi väl alla är samlade finns det zambisk läkare, clinical officer (dock ej alla), sjuksyster in charge, röntgentekniker, lab tekniker, dental assistens och några till. Att hålla tiden verkar inte vara något viktigt inslag i arbetsmoralen. Ingen höjer på ögonbrynen under denna ”drop in”. Inte heller om någon varit frånvarande under ett par dagar, utan att i förväg meddelat det, anses vara konstigt. För mig är detta ytterst märkligt.
När avrapporteringen är klar går läkarna ronden och clinical officers (CO) sköter om den öppna mottagningen. CO är duktiga på de praktiska arbetsuppgifterna men saknar den grundläggande teoretiska utbildningen. Vad gäller läkarna har de fått utveckla en generalistroll då deras område spänner över många olika discipliner – internmedicin, kirurgi, obstetrik och pediatrik.

Själv är jag ansvarig för barnavdelningen som har den högsta beläggningen. Dagligen har vi 25-30 barn inlagda. Ronden tar ca 2 timmar och innebär också en övning i skrivkonsten då man samtidigt ska skriva dagsanteckningar (oftast oläsliga för en själv nästa dag), utskrivningsanteckningar, medicinutskrivning både för patienter på avdelningen men även för de patienter som ska åka hem.

Bemanningen på min avdelning är minimal. Under de bättre dagarna finns en sjuksköterska men har man otur så är det endast bemannat med en sk ”dresser”, som kan liknas en undersköterska. Dessa ska sköta hela avdelningen, kunna sätta dropp, ge mediciner både intravenöst och peroralt, ta prover och sköta om brännskador. Detta skulle onekligen ge lite perspektiv för svenska sjukvårdspersonalen som känner sig överbelastade. Vad gäller administrativa uppgifter är dessa bara en bråkdel av vad vi lyckats skapa i Sverige.

När man är mitt uppe i arbetet här i Zambia önskar man att man förutom att vara pediatriker och barnneurolog även var ortoped (för att kunna behandla de frakturer jag har på avdelningen), röntgenolog (för att kunna tyda alla röntgenbilder) och toppa med en plastikkirurg. Lokabefolkningen lagar sin mat över öppen koleld som är placerad i ett plåtkärl. Detta kärl välter sedan över barnen och ger oerhörda brännskador. Barnen ligger isolerade på avdelningen och det intressanta är att man praktiskt taget inte har några infektioner i brännskadorna. Detta trots att såren endast skyddas av mammans ”chiteng”, som är ett tygstycke som används som kjol. Och renheten på denna chiteng lämnar mycket övrigt att önska.

Vad gäller malaria och HIV har jag skrivit om i mina tidigare inlägg.

Två gånger per vecka har jag mottagning. Varje dag gör jag dock en eftermiddagsrond som har mer karaktären av en säkerhetsåtgärd från min sida för att kontrollera att allt som skulle ha gjorts verkligen har gjorts. Jag undersöker även barnen som inte mådde bra under morgonronden och tittar på nyinskrivna patienter. Denna polisiära roll att kontrollera måste man ta. Den krassa verkligheten är att, på grund av den låga arbetsmoralen samt minimal bemanning, uppgifterna annars inte blir genomförda. Zambier är ett mycket trevligt och gästvänligt folkslag och tillhör en minoritet i Afrika när det gäller en egenskap – de krigar inte mot varandra.
Nu, när jag verkligen trimmat in både rutinerna och personalen, är det dags att åka hem. Men 6 veckor är en lång tid att vara borta från familjen. Jag ser fram emot att få träffa alla igen – familj, släkt och vänner. Och få njuta lite av den svenska kyliga höst/vintern.
Alena

p>Varför fungerar inte jordbruket i Zambia?Det finns både både tillräckligt med bördig  jord och vatten.Som jag skrev tidigare,40% av allt afrikanskt vatten finns i Zambia.

Små bönder:

Patrices,som jobbar på Missions office,är en ung intelligent man.Jag besökte hans lilla hus.Han äger ca 5 hektar mark,som liggen nära Mpongwe river,som även nu,under torr period, har gott om vatten.De går och hackar i jorden,bär vatten från floden.Jag ställde frågan,varför de inte går ihop med grannar, köper en vattenpump och ev en oxe.Men tänk, om våra barn bråkar, eller fruar blir ovänner,då kan vi inte jobba ihop,svarade han

Stora farmer:

för att kunna starta bussines  som utlänning i Zambia,måste man först betala en avgift på 250 000$.Staten styr landets jordbrukspolitik.De bestämmer priser och maten får inte exportetas,även om det blir överskott.Det är säkert bra för fattiga, men det stimuletar inte större farmer att investera och sträva efter större utkast.Därför har flera vita farmer här i området gått i konkurs.För att drive en farm,krävs både kunskaper och erfarenheter.

O så går zambianer och hackar i sina små mark, som ger dem knappast mat för hela familjen.

I mitt sista inlägg berättade jag om undernärda barn med HIV.

Men det finns även andra orsak till malnutrition.

Fattigdom:många familjer lever från  en dag tillden nästa.Har inte mamma tillräckligt med bröstmjölken,har de inte råd att köpa mjölkersättningar.Mamma fortsätter amma med den lilla mängden hon har,eller börjar barnet förtidigt få majsgröten,som görs på icke rent vatten. Barnet får diarhee och problemen har satt igång.

Mamma dör tidigt /oftast i AIDS/och mormor skall ta hand om spädbarnet.jag har 2 sådana mormödrar på avdelningen.

Mamma blir snabbt gravid igen och mjölken försvinner och sedan räcker inte till 2 barn.Katastrof blir tvillingar eller trillingar.

När jag  kom, hade vi inga sådana barn på avd.,nu finns 8 stycken.Har det sprit sig att det finns barnläkare på sjukhuset?Men jag kan inte göra mirakel,förra vecka tog slut maten för dessa barn.Det finns ej pengar.Jag kommer att lägga 50$ från min egen ficka, men hur länge det räcker?  Hur mycket var budgeterad?Planeringen är en svaghet i dessa länder.

Alena

1/3 av barnen på avdelningen är kroniskt sjuka med diarhoe,hosta, de är undernärda.Ett år gammalt barn,  väger bara 5kg.Det är en beskrivning av HIV positiva barn.Mitt intryck är,att dessa barn är flera än

 för 2 år sedan,då var jag här.Kvinnor/de är i majoriteten på RV/retrovirus/klinik, får sina bromsmediciner och information att de inte skall vara gravida.Men deras men deltar inte vid informationen.Hemma kan kvinna inte neka sin man  en oskyddad sexuel kontakt .Annars går han till andra kvinnor.Jag har en sådan mamma på avdelningen, hon är behandlad med bromsmediciner,barnet är HIV positivt och hon är gravid igen.Det hjälper inte enbart med bromsmediciner,som förlänger livet, ,så länge människor  skall inte ta sitt ansvar och så länge kvinnor blir ekonomiskt och socialt beroende av sina men.Man behöver inte vara feminist .

Alena

Jag tillbringade weekend på Kafue lodge.Underbart att kunna komma bort en stund.Det känns väl instängd att gå rund i det lilla området.Jag åkte på en liten safari resa i djurfarmen såg flera olika typer av antiloper,zebror,fiskade i Kafue river bland krokodiler och träffade intressanta människor.Vet ni att 40% av allt vatten i Afrika finns i Zambia?Trots detta fungerar inte någon vettigt bevattnings system

I Afrika känner jag mig mera vit än det skulle motsvara min bleka hudfärg..Häromdagen frågade jag min maid om mannen,som äger farmen i närheten av hennes bostad ,är zambian.Hon tittade förvånande på mig och svarade, att han inte kan vara zambian,eftersom han är vit.Jag berättade för henne,att i Sverige finns svenskar med olika hudfärg..

I The Post,  opositionela dagstidningen, var häromdagen följande artikeln:

Chief of the Bemba people/största etniska gruppen i nZambia/Chitimukalu has made racial remarks against PF/Patrial Front/vice president Dr Guy Scott to be picked as a white man as a vice PF party.He said Zambians fought for indipendence and having a white man as a Republican president would mean the independence strugle was in vain.Who would replace PF president Sata,if he died,since his deputy was a white man.

Sådant uttalande I Sverige skulle leda till stora protester och personen i fråga skulle bli tom tvungen att avgå.

De tar troligvist lång tid i Afrika att gå ifrån tänkande SVART-VIT och istället titta på kvalifikation, utbildning och erfarenheter.

Det blir intressant om någon av mina vänner med inbygt jämlighets tänkande skall kommentera detta inlägg

Alena  

Jag har fått en konstig kommentar till mitt inlägg 20.10.

Vågar ej öppna denna,pga virus risk.kanske kan Per

hjälpa att ta denna bort.

Jag har fått nya husdjur.Små råttor,som bor någonstans

-kanske under kylskåpet.Maid säger att jag inte behöver

bli rädd,de själva är rädda för människor och attackerar

de inte.Hoppas bara att de inte skall hoppa i min säng.

Det finns flera brunnar i området och dessa borrades med

ekonomisk hjälp från japanska regeringen 1994.Så det

råder inte vattenbrist i Mpongwe.Men det betyder inte

att man kan slösa med vatten.Första dagen påpekade jag

att det rinner/obs inte droppar/vatten från vattenkranen

i behandlingsrummet på barn avdelningen.Städare Sam

har försäkrat att han meddelade detta till maintenance.

Inget hände.När jag upptäckte att det rinner vatten från

flera kranar på sjukhuste, gav jag upp.Underhållet

sysslar man inte med.Vår trädgårdsman bevattnar

intensivt gräsmattan mit på dagen,då är tempetaruren

som högsta.Vatten avdunstar innan når marken.

I Sverige är sorgen ett sorgarbete,man försöker vara

duktig,ta det bra. Man sörger behärskat.I Zambia skall

sorg bearbetas med gråt och skrik.Sörgande får hjälp

från andra,som gråter och skriker med dem.

Skulle man låta sina känslor komma ut på ytan och visa

dem,skulle svanskarna inte behöva besöka psykiatriska

mottagningar och bli sjukskrivna efter bortgång av släkt

och vänner.Eller har jag fel?

Alena

Barnen lär sig hjälpa hemma tidigt och ta hand om yngre syskon.Tyvärr slutar flickor skolan alldeles förtidigt.I första klasser finns lika många pojkar som flickor.I klass 8-9,bara hälften av pojkar är flickor.

Barnen är väldigt tåliga och infinner sig snabbt i svåra situationer .Jag har på avd. en 4 årig pojke med lårbensfraktur.Han har legat i sträck i 4 veckor.Inga leksaker, inga böcker.Jag ser framför mig ett barn  i svenskt sjukhus med TV, data spel, video filmer och fröken från sjukhusets skola, som besöker honom varje dag .Jag sköter också om en liten flicka med brännskador/tyvärr allt för många barn får dessa skador pga matlagningen över en öppen eld/.Hon ligger tålmodigt under ett tält gjort av filtar,för att förhindra infektioner.Inga leksaker,inga böcker och sällskap med mamma,som är dövstumm .Det har funnits leksaker på avd.,men barnen tar dessa med sig hem, där de inga leksaker har.Jag lämnade på  nutritions avd. ett litet flygplan,men det är redan borta

Alena

Jag fick påpekande från min familj att man skriver

svenskar,zambianer etc med små bokstäver-i skillnad mot tjeckiska och tyska.Så skall jag bättra mig.

Idag tänkte jag skriva om barnen,jag möter varje dag.

Är svenska barn lyckligare än zambianska trots allt överflöde av prylar?I Sverige kallar man fattigt barn om man inte kan åka på utlandsemester eller  besöka Liseberg.Man kan bli mobbad i skola om man inte har sista märkeskläder  eller senaste modellen av mobilen.

Zambianska barn ute på landsbygden har inga leksaker.Ibland tillverkar de själva leksaker av det,som de hittar  på soptippen.

Jag träffar barnen i deras skoluniformer redan före kl.7 på morgonen på mina morgonpromenader.De har redan promenerat minst 30 min från sina hem.Då börjar undervisningen för första grupper,andra kommer vid 13 tiden.Det finns inte tillräckligt med skolsalar.Salarna är väldigt primitivt utrustade.Bara en svart tavla och bänkar.Det finns inga skolböcker,barnen skriver av allt från tavlan.De förstör inte sina skolor,de sätter inte eld på byggnader, eftersom de älskar gå till skola.

Melinda och Bill Gate,förra Bush administration och Worlds Bank satsar stora pengar att bekämpa malaria,som dödar miljoner barn under 5 år.Husen sprayas,impregnerade myggnät delas ut gratis.Alla säger,att det finns mindre malaria sjuka människor än förut.Folket tror att det är Zambianska regeringen,som står för kostnaderna,låt de få denna ära.

Men något annat har hänt med malaria.Det finns två tester att diagnostisera malaria:blood smear,där man letar i bloddroppe efter malaria parasiter/kostar bara människors arbete/ och Rapid Dipstick metod-t.ex.PCR,PF,test,eller OPTIMAL test,som fångar upp  parasitens antigen.Men dessa tester är dyra och Mpongwe hospital har inte råd att använda dessa.Under dessa 2 veckor,har jag dock inte sett en enda positiv smear, trots att de tas på varje barn,som läggs in med feber.Initialla symptom är breda-feber,diarhoe,hosta,svårt att skilja från förkylningen eller magsjukan.Barnet kan förstås ha båda Så om de inte svarar på sedvanlig behandling,får de COARTEM och de flesta barnen blir bättre.Små barn kan dock bli dåliga väldigt snabbt och man har inte mycket tid att slösa bort.Jag har redan förlorat några barn,trots att vi gfjorde allt. Det känns deprimerande.

Varför får vi negativa tester,får jag ingen förklaring från mina afrikanska kollegor.

AlenaB